Jag är och kommer alltid vara ett hängivet Harry Potterfan. Två av mina favoritkaraktärer är Sirius Black och Remus Lupin. De är också ett av mina favoritpairing i fanfiction. Ja, jag läser FanFiction  

Här kommer ett litet recept på något farligt gott och sprängfyllt med choklad. Kan det bli bättre?

Sirius Black (and White)

Får vilken chokladälskande varulv som helst på fall

Botten

125 g mörk blockchoklad

125 g smör

2 dl vetemjöl

2 1/4 dl socker

2 ägg

1/2 dl mjölk

Fyllning

500 g Philadelphia färskost

125 g vit choklad

1 dl vispgrädde

3 ägg

1 1/2 dl socker

1 tsk vaniljsocker

Topping

100 g Philadelphia färskost

175 g vit choklad

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och mjöla en form med löstagbar kant. Smält smör och choklad på låg värme. Blanda socker, mjöl, ägg och mjölk till en jämn smet. Vänd ned choklad- och smörblandningen. Häll chokladsmeten i formen, men glöm inte att du vill lämna lite så du kan slicka skålen. Grädda i 25 minuter exakt.

Smält den vita chokladen i grädden på låg värme, rör hela tiden. Rör ihop Philadelphia, ägg, socker och vaniljsocker. Vänd ned chokladgrädden. Häll smeten över chokladkakan, täck med folie och grädda tills fyllningen precis stelnat, ca 1 timme men kolla efter 50 minuter.

Låt mogna i kylen över natten

Smält nu den vita chokladen till toppingen. Blanda den med färskosten till en jämn smet. Bred över detta bara på toppen av kakan. Ställ kallt i ca 1 timme.

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en// Nalle Puh

Så var det dags för det första inlägget.

Jag har tills nu varit en ytterst sporadisk bloggare. Skrivit ett inlägg här och ett inlägg där. Det hade jag tänkt att det skulle bli ändring på.

Många vet att ett av mina största intressen är att baka. Allt från grova frukostfrallor, som man kan slå ihjäl en elefant med, till söta och farligt goda cupcakes.

Jag tänkte nu börja låta er, som hittar tid, lust och ork för att läsa en blogg, följa med i bild och text när jag får mina bakryck.

Det händer ganska ofta, framförallt när jag är stressad, att jag vill koppla av med en stunds bakning. Problemet är bara att hitta någon som vill äta det man fått för sig "att man bara måste prova".

Detta var självklart en pik till alla mina vänner att genast börja be mig baka till dem. Annars lär det knappast bli många inlägg.

Jag tror nästan att det har varit det största problemet med att blogga tidigare. Det har inte funnits någon att baka till.

När jag nu som bäst sitter här och försöker skriva har min storebrors katt bestämt sig för att mina fingrar är roliga att bita i. Att stånga in haka är mysigt och att klösa efter mitt utsläppta hår en ren nödvändighet.

Jag slutar där för tillfället, men snart läggerjag ut recept och bild på något trevligt som jag fått för mig att baka till helgen.

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.
//Nalle Puh